Chablis – renässans för ett karaktärsvin


Händelserik historia
En gång i tiden var detta Frankrikes till ytan största vinodlingsområde, före vinlusens intåg på vingårdarna i slutet av 1800-talet. Jag syftar på Chablis. Området, omkring orten med samma namn och vid floden Yonne i norra Frankrike, har i egenskap av vinodlingsområde en händelserik historia. En historia som börjar redan på 100-talet efter Kristus. Det var – som så ofta i Centraleuropa – romarna som kultiverade de första druvstockarna, och det var kyrkan som övertog det vinologiska arvet och utvecklade det. Framför allt har munkarna vid det cisterciensiska huvudklostret Pontigny gjort en stor insats för vinet i Chablis. Man utgår till och med ifrån att det var munkarna vid det här klostret som etablerade Chardonnay i Bourgogne. Innan vinlusen slog till fanns här cirka 40 000 hektar druvstockar med Chablis och Auxerre.  I mitten av 50-talet återstod endast 500 hektar. Detta är ett bevis för odlarnas kamp för överlevnad då de, liksom odlarna i andra franska områden, inte bara måste handskas med vinlusen, utan även med försäljningsproblem och klimat. Chablis ligger väldigt långt norrut – med tidig frost och hagel. Årgången 1945 finns till exempel inte över huvud taget. Den tidiga frosten var så förödande i hela regionen att inte en enda flaska kunde produceras.

 

Chabli wines

Viner från Chablis
photo credit: L.C.Nøttaasen via photopin cc

Ovanliga jordsammansättningar ger en unik stil
Nya metoder inom såväl vinodling som lagring har åter igen gjort området attraktivt för odlare. Som tur är – eftersom nedgången för det här gamla vinlandskapet även var en förlust för vinvärlden – erbjuder Chablis emellertid geologiska och geografiska förutsättningar för en unik vinstil. Även om Chablis officiellt tillhör Bourgogne, ligger det märkbart närmare Champagne och inte heller långt ifrån appellationerna Sancerre och Pouilly-Fumé. Det bör påpekas eftersom Chablis, som ligger i en gyllene triangel som utgörs av Sancerre, Champagne och Côte d’Or, påverkas av alla tre områdena. Krita- och kalkstensförekomsterna liknar dem i Champagne, samtidigt som Chablis har en smak av flinta precis som Sancerre. Och ändå kan man, när man har en Chablis Grand Cru i glaset, vara säker på att det är en Bourgogne, eftersom Chablis endast framställs av Chardonnay.

Krita, kalk och Premier Cru
De sydvästvända sluttningarna norr om staden Chablis utgör regionens hjärta. Här dominerar kimmeridgekrita och kalksten. Från samma stora ådra som löper från Englands kritkust, genom hela Champagne och fram till de sista utlöparna i Bourgogne. Vid sidan av det här finns ännu ett, sandigare, kalkskikt som kallas portlandkalk.

1978 pågick en strid mellan två producenter som gällde huruvida viner från de här jordarna kunde vara lika bra som de viner som producerades på kimmeridge. Bedömningen av jordarnas kvalitet borde ha en direkt inverkan på indelningen i kvalitetsnivåer.

I Chablis finns det, liksom även i resten av Bourgogne, ett system med flera nivåer. På lägsta nivån finns Petit Chablis, som växer på oansenliga jordar och som med 713 hektar odlingsareal knappast har någon betydelse. Vardagsvinet från Chablis benämns Chablis AC och utgör med en odlingsareal på över 3 000 hektar med god marginal den största arealen. Chablis AC kan jämföras med villagevinerna, det vill säga byvinerna, från resten av Bourgogne. Nästa kvalitetsnivå utgörs av Premier Cru (knappt 800 hektar) och högst upp i kvalitetspyramiden står Grand Cru med endast 104 hektar i Blanchots, Bourgros, Les Clos, Grenouilles, Preuses, Valmur och Vaudésir.

Det finns en allmän enighet om att Les Clos ger de mest långlivade och mest komplexa vinerna. Här uppstår arketypen för Chablis: ett mineraliskt vin med näst intill asketisk nykterhet, men samtidigt djupt och komplext, intensivt och mycket elegant – när man ger det tid.

Chablis wineyards

Vingårdar i Chablis photo credit: Peter Curbishley via photopin cc

 

Rostfritt stål eller trä – Chablis två sidor
Traditionellt sett lagras Chablis i stengods, betong eller rostfritt stål för att bevara den intensiva mineraliteten och friskheten. Med åren har emellertid, framför allt när det gäller Premier Cru och Grand Cru, även lagring på trä etablerats, vilket gör att Chablisstilen närmar sig Bourgogne. Vilken stil man föredrar är en smaksak. En typisk Chablis ska emellertid alltid ha en lätt viskositet och en gyllene färg med drag av grönt. I doften hittar man såväl en nyktert stålaktig och mineralisk ton av flinta och krita, som aromen av rostat bröd, jäst och brända nötter. Dessutom är Chablis alltid utjäst, det vill säga knastertorrt.  På tungan ska det vara tätare, djupare och rikare än vad man förväntar sig av doften. När man hittar de här egenskaperna i ett glas Chablis, har man framför sig ett mycket speciellt och imponerande vin som man inte glömmer i första taget.

C. Raffelt Hawesko/The Wine Company

Image credits:
L.C.Nøttaasen via photopin cc

Peter Curbishley via photopin cc


| , , , , , , , , , , , , , , , ,



Lämna ett svar: