Vinho Verde – lätt sommarvin som sprider lycka


Vinho Verde är ett av mina tidigaste vinminnen. En vän till familjen som regelbundet tillbringade sin sommarsemester i Algarve tog alltid med sig ett par flaskor hem. På den tiden tappades de flesta Vinho Verde-viner fortfarande upp på platta bocksbeutelflaskor, som det då allestädes närvarande Mateus-Rosé, som också kommer från Portugal. En gång övertalade vännen sin livsmedels- och vinhandlare till att få direktimportera vinet, och därefter drack vi det här uppfriskande, porlande och lätt mousserande vinet oftare. Vinho Verde är för mig sedan dess sommardrycken framför alla andra.

 

portugal 01

Vinlandskap

Varifrån kommer namnet Vinho Verde?
Men exakt varifrån kommer egentligen det här vinet och varför kallas det för grönt vin? Det har inte mycket med färgen att göra, för färgen på Vinho Verde är snarare blek, har sällan gröna reflexer och finns även som rosévin och rött vin. Man kan lätt tro att vinet kallas så eftersom det skördas tidigt, när det precis är på gränsen till moget, då aromerna av lime och gröna äpplen fortfarande dominerar. Men inte heller det stämmer in på rosé- och rödvinerna. Det här namnet syftar snarare på regionen. Vinho Verde kommer från den portugiska regionen Minho, som fått sitt namn från gränsfloden som skiljer den norra regionen från Spanien. Regionen är grönare eftersom den får mycket regn och svalare än grannregionen vid Douro, där portviner framställs. Minho genomkorsas av flera floder som alla mynnar ut i Atlanten. På sluttningarna vid floderna liksom på slättlandet står ett hav av druvstockar. I den här regionen har man ägnat sig åt vinkultivering sedan urminnes tider, men de första beläggen för odlingen är från 1100- talet. Det finns åtminstone en originalhandskrift från år 1172, där Afonso Henrique gav invånarna i Bouças tillstånd att odla druvor. Idag är regionen, som geografiskt täcker hela DOC-regionen Vinho Verde, Portugals största vinregion. Vinho Verde avnjuts mycket gärna i hemlandet, men det här vinet är även omtyckt utanför landets gränser. England har varit en viktig marknad ända sedan 1600-talet, men med tiden har man även upptäckt den fina kvaliteten på det här alkoholsvaga och alltid lika prisvärda vita vinet med den lätta moussen i Tyskland och USA.

 

 

Vinho Verde utgörs av många druvsorter och små regioner
Kännetecknande för Vinho Verde är vinets höga syra, som beror på den tidiga skörden, men även på den höga syran hos den viktigaste druvsorten, Alvarinho. Denna odlas även på den spanska sidan av gränsen, i regionen Rias Baixas, under namnet Albariño. Där betecknas den ofta som iberisk Riesling, eftersom utpräglade aromer och en tydlig syrastruktur möts i den här sorten. Alvarinho kan jämföras med den blommiga druvan Loureiro, som allt oftare även blir till druvrena viner, den stålaktiga Trajadura, den mineraliska Arinto och den krämiga Avesso. Tillsammans bildar de aromatiskt vin som dessutom alltid är krispigt och friskt. Det i sin tur handlar om att det traditionellt sett skummar lätt. Tidigare tappade man alltid upp vinet innan det riktigt hade jäst färdigt, så att Vinho Verde efterjäste på flaska, men idag tillsätter man medvetet lite kolsyra. Även om det med tiden har dykt upp några större vinkällare i DOC-regionen Vinho Verde, finns det fortfarande över 30 000 odlare med ofta mycket små vinodlingar, som vårdar sina druvstockar och låter dem växa i en gammal pergolaställning istället för att låta dem växa sig mer än manshöga rakt upp i luften, vilket innebär att druvorna kan skördas för hand och med hjälp av stege.

 

portugal 03

Grönt vinlandskap och till höger die Quinta de Azevedo

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En utmärkt, somrig följeslagare till mat
I Portugal avnjuts Vinho Verde vid alla tillfällen, ungefär som det inhemska ölet Sagres. Men framför allt serverar man Vinho Verde till nationalrätten Bacalhau, stockfisk. Tack vare syran passar det här vinet lika bra till skaldjur, till marinerade rätter och till ostar som cheddar, getost och färskost. Men jag uppskattar framför allt det här vinet när jag en het sommardag tar fram en välkyld flaska ur kylskåpet och i tyst förväntan ställer den på terrassbordet för att iaktta hur kondensvattnet bildar ett pärlmönster på flaskan. Först då öppnar jag korken, häller upp ett glas och låter den första, lätt mousserande klunken rinna ned i strupen. Det är alltid en stund av lycka.

Christoph Raffelt, Hawesko / The Wine Company

Copyright för bilder hos  CVRVV

portugal 02

Traditionell beskärning av vin och till vänster Stranden i Moledo.

 

 

 


| , , , , , , , , , , , ,



Lämna ett svar: