Vinskola del 4: Druvkunskap – vinrankorna


Som få andra kulturväxter har vinrankor en förmåga att växa och frodas även i de mest näringsfattiga och magra jordarna. Vinrankans överlevnadskraft kommer ur dess rotsystem med rötter som går djupare i marken än hos de flesta andra växter. Där på djupet hittar vinrankan vatten, mineraler och kväve som saknas i de övre jordlagren. Den är beroende av mycket ljus och har därför utvecklats till en klätterväxt.

Vinrankan är extremt tålig och mer anpassningsbar och livskraftig än de flesta andra växter. Just dessa egenskaper har människan kommit att värdesätta. En vinranka som fått kämpa ger bättre vin hur osannolikt det än låter. Ju färre druvor en planta bär, desto högre kvalitet håller de.

 

Sancerre 300x242

Blommorna
De europeiska vinrankorna är normalt tvåkönade. Det betyder att varje blomma har både ståndare och pistill, och därmed kan växten befrukta sig själv. De amerikanska vinrankorna är däremot enkönade och behöver hjälp av insekter eller vinden för att befruktas.

Blomställningarna
Vinrankans blommor sitter inte separat, utan tillsammans på så kallade blomställningar. Varje blomställning med 100 till 150 blommor kommer att utveckla lika många druvor, förutsatt att alla blommor befruktas. Faktorer som kan störa befruktningen är dåligt väder och näringsbrist. En vinranka som utsätts för det kommer att bära mycket lite druvor. Vinodlarna talar då om blomfall eller knoppfall.

Knopparna
Under våren bildas det två knoppar på fjolårsskotten, de s.k. ”ögonen”. Ur det ena ögat utvecklas sommarskotten som senare kommer att bära druvorna. Det andra ögat förblir på knoppstadiet. Det övervintrar och utgör grunden för nästa års sommarskott. Dessa ögon kallas ”vinterögon”.

Sidoskotten
På varje sommarskott bildas flera sidoskott. De är kortare än sommarskotten och bär i regel ingen frukt (eller endast omogna druvor). Så länge sidoskotten inte tar överhanden låter vinodlaren dem vara kvar. Deras blad hjälper nämligen till att bilda socker i vinrankan och de bidrar på så sätt indirekt till druvmognaden. Om sommarskotten beskärs för tidigt händer det att sidoskotten växer sig alltför kraftiga och i så fall måste de tas bort efterhand.

Luftrötterna
Bara några centimeter under jordytan växer det mängder av hårfina rötter. Deras huvudsakliga uppgift är att ta upp vatten. En ung, eller årsgammal, vinranka har redan knappt 5 000 sådana rötter.

Stammen
Vinrankans stam är som en förlängning av rötterna som växer ovan jord. Den håller vinrankan upprätt och har den viktiga uppgiften att transportera näring. I den innersta delen leds vatten upp från rötterna och i den yttersta leds vatten ned till rötterna.

Druvklasarna
På varje sommarskott växer det upp till fyra druvklasar, men vinodlaren brukar minska antalet till i genomsnitt två. Druvklasarna består av en stjälk, små utlöpare och druvorna. Alla druvor, även de blå, förblir gröna och hårda ända in på högsommaren. Först under de sista två månaderna innan skörd mjuknar de och får sin färg.

Bladen
Liksom hos alla högväxta plantor drar bladen till sig koldioxid från luften och omvandlar den till en speciell sockerart som kallas hexos. Hexos är nödvändigt för vinrankans näringsupptag. Den här processen som kallas fotosyntes sker under dagen när det är ljust. Man skulle kunna säga att bladen fungerar som ett slags solsegel. God bladtillväxt med 200 till 400 blad per vinranka är lika viktigt som tillräcklig solstyrka i odlingsområdet (idealvärde: 30 000 lux). Under natten släpper bladen ifrån sig vatten – omkring 1,5 liter per 200 blad. På så sätt regleras mikroklimatet på vinbergen och det får till följd att nytt vatten förs upp från rötterna.

Årsskotten
Från knopparna växer det ut gröna skott som snabbt förvedas. På vinodlarspråk kallas de sommarskott eller årsskott och de är vinodlarnas ögonstenar. På dem växer nämligen bladen, rankorna och blommorna som senare utvecklas till druvor. Varje sommarskott har flera blomställningar. Om alla befruktas kan det i ett senare skede bli nödvändigt att skära bort gröna druvor för att säkerställa kvaliteten. Man talar då om sommarbeskärning.

Klängen
Klängen är vinrankans griporgan. Under tillväxtfasen från mars till juni söker klängena intensivt efter något att gripa tag i. Topparna är mycket beröringskänsliga och de klamrar sig fast vid allt som kommer i deras väg. Vinrankans klängen lindar sig runt vajrar eller trädgrenar och hjälper på så sätt till att rikta upp den.

Fotrötterna
Dessa rötter förankrar vinstocken djupt under jorden och hämtar upp näringsämnen därifrån. De är normalt omkring 5 meter långa, men kan i extrema fall vara så långa som 10 eller 20 meter.

Fjolårsskotten
Efter skörd klipper vinodlaren bort omkring 90 procent av årsskotten. Endast en eller två grenar släpps fram till nästa år och även de kortas ned (se ”Beskärning”). På deras vinterknoppar kommer de nya årsskotten att växa ut till våren. De gamla blir då fjolårsskott och fungerar i fortsättningen endast som näringsreserv.

Sidorötter
Sidorötterna förankrar vinrankan i marken och tar upp näringsämnen och vatten, i synnerhet om de ytliga luftrötterna har skadats i samband med markarbeten.


| , , , , ,



Lämna ett svar: