Hur gör man rosévin?


JORDGUBBAR, KÖRSBÄR OCH EN ÄNGELS VÅRKYSS…

Textraden är hämtad ur låten Summerwine, där Nancy Sinatra med sitt sommarvin förför Lee Hazlewood och sedan drar med hans silversporrar och futtiga dollars. Lee lämnas kvar med huvudvärk och abstinens. Sommarvinet Nancy ger honom är enligt henne tillverkat av ovan nämnda ingredienser. Många roséviner har ofta dessa doft- och smakkaraktärer, i alla fall nyssnämnda bär, men är förstås tillverkat av vindruvor. Förr var rosévinet mest ett sommarvin för oss svenska konsumenter. Idag ser bilden annorlunda ut, från att bara finnas några få sorter under vår- och sommarhalvåret till att förekomma i stort och bra utbud hela året om. Somliga fnyser åt rosévin och menar att det inte är ett riktigt vin, varken rött eller vitt. Andra tycker det är fjolligt. Vissa män verkar tycka att roséskumpa är för kvinnliga konsumenter. I ursprungslandet däremot dricks rosébubblorna när det ska firas ordentligt.

Dagens rika utbud rosévin, stilla som bubbligt, finns från både gamla och nya världens vinländer även om Frankrike är dominerande volymmässigt, i alla fall när det gäller stilla rosa vin. Trendigt är idag de allra blekaste vinerna, de svagt laxrosa dropparna. Provence i Frankrike är ett viktigt och vida berömt ursprung av rosévin likväl som Rhonedalens Tavel. Viner härifrån är ofta av hög kvalitet. Jag minns min ungdoms Perlerose, det perfekta, bornerande picnic-vinet i den runda flaskan förslutet med skruvkapsyl. Antagligen helt smaklöst om jag fick prova idag. Samtida vin i liknande stil som fortfarande hänger kvar i systembolagets sortiment är Mateus. Neutralt med skitiga toner. Nej, ska rosé drickas så välj bra kvalitet från det välsorterade urvalet på dagens marknad. “Så hur gör man rosévin?

Roséglas och jordgubbar

TILLVERKNING

Två metoder används idag generellt vid rosévinmakning. Blå druvor får macerera med skalen tills önskad färg urlakats. Eftersom färgen (antocyanerna) finns i skalen används blå druvor. Därefter dras musten av från skalen och får fortsätta jäsa som ett vitt vin. Åtta till tolv timmar är det vanliga genomsnittet för denna urlakning. Längden beror förstås på druvans mer eller mindre intensiva pigmentering.

Vid tillverkning av roséchampagne används också denna macereringsmetod men här får man enligt appellationens regler även blanda i rött vin till det färdigjästa vita vinet. Resultatet blir annorlunda vad gäller doft och smak i jämförelse med urlakningsmetoden.

Det som i Frankrike kallas Saignée (på svenska blödning) innebär att en del av den självrunna juicen från blå druvor dras av och sedan får jäsa till ett blekt färgat rosévin. (Det röda vinet som tillverkas får på köpet mer skal i förhållande till juice och blir ytterligare koncentrerat.)

Vin gris (på svenska grått vin) är benämningen på svagt färgat rosévin där ingen maceration görs utan blå druvor pressas aning hårdare än normalt, så en aning färg från skalet kolorerar musten. På samma vis vinifieras amerikanska Blush wine, som också har viss restsötma.

 

FÄRGER

Färgskalan på utseendet av ett rosévin kan variera från blekt laxrosa till djupt körsbärsrött, beroende på druvsort och urlakningstid.

 

SERVERING AV ROSÉVIN

Generellt sett är de blekaste vinerna oftast eleganta, friska i syran och passar därför bra att drickas väl kylda som aperitif och törstsläckare. Flitigt hör jag uttrycket ”sällskapsvin” och ”bersåvin” användas för att beskriva ett dylikt vin, vilket jag anser är ett tråkigt fack att stoppa in somliga viner i. Alla viner är väl ändå sällskapsvin? Och vad passar inte att dricka i bersån? Tumregeln är (för alla drycker) att ju lättare kropp och neutralare smak desto svalare serveringstemperatur och tvärtom. De mer färgintensivare rosévinerna brukar generellt sett också inneha mer struktur, smakintensitet och koncentration och passar därför väl som måltidsdryck. Tanninstrukturen kommer ju också från skalen, så ju längre urlakning desto mer struktur. Men fortfarande gör sig ett rosévin bäst i kylskåpstemperatur runt 8 till 10 grader. Förvara i ishink efter öppnandet.

Rosé och Parmaskinka 1

DRUVOR OCH URSPRUNG

Druvor som används varierar beroende på ursprung (land, appellation). I franska Côtes de Provence och Tavel är Grenache Noir och Cincaut rådande. I Provence buteljerat i de kurviga BB-flaskorna (se tidigare blogg om flasktyper).

I Spanien är Garnacha Tinta (samma som Grenache Noir) den klassiska druvan i Rosados. Eftersom denna druva har snålt med pigment på grund av tunt skal får man macerera längre tid alternativt låta vinet bli blekt i färgen. (Därav blandning med Cincaut i Frankrike.) Navarra är det traditionella ursprunget men även Rioja tillverkar en del roséviner. Här används även termen Clarete för ett ljust och klart rosévin, som har mer intensiv smak, mineralitet och struktur i vanligen elegant helhet. Clarete kan även vara ett rosévin med djupare färg än Rosado, och idag varierar stilen tydligt från producent till producent.

Italien tillverkar Rosato men Chiaretto är en mer använd term med mer status och tradition. Chiaretto är vanligt i regionen Veneto vid Gardasjön där appellationen Bardolino är belägen. Här används de klassiska Corvina, Rondinella och Molinara till både röd Bardolino och Bardolino Chiaretto.

Tyskland tillverkar en blygsam andel roséviner här kallade Weissherbst av en druvsort, ofta Spätburgunder (Pinot Noir). I vinområdet Würtemberg finner man dock det så kallade Schillerwein som är en blandning av rött och vitt vin.

I Österrikiska West Steiermark vinmakas druvan Blauer Wildbacher till ett lätt, friskt och fruktigt rosévin kallat Schilcher.

White Zinfandel från USA är ett rosévin namnet till trots, av druvan Zinfandel, och har ofta en markerad restsötma.

Roseglas 1

Med tanke på den höga efterfrågan från svenska konsumenter beroende på trender, så utökas även ursprungen för rosévin. Det märks tydligt att italienska roséviner finns från avsevärt fler härkomster än förr. Även tyska roséviner i mer modern tappning än traditionella Weissherbst och Schillerwein finns nu att tillgå i Sverige. Kul med urval och variation.

 

Själv njuter jag helst rosévin när temperaturen är vår- eller sommarvarm. Vinet bör ha en hög, läskande syra, gärna mineralitet och aning rödbärighet. Njuter gärna till enklare tilltugg såsom spansk ansjovis, gröna oliver samt rosévinets signaturrätt Salade Nicoise förstås. Roséskumpa är gott året runt när som helst på dygnet och ackompanjerar väl rökt lax och äggröra toppad med löjrom. Hittills har jag emellertid aldrig fått rosévinsabstinens men jag medger gärna att jag ibland får Summerwine-abstinens, och lägger på plattan med Nancy och Lee och njuter mitt rosa vin.

 

Text: Susanne Berglund Krantz

 


| , , ,



Lämna ett svar: