Varför talar man om gamla och nya världens viner och vad är egentligen skillnaden?


 

iStock 871931666 300x135

Vingård i Bordeaux ©Esperanza33

ÖVERBLICK

Gamla Världen benämns Europas länder samt norra Afrika och västra Asien men oftast bara vid jämförelse med de koloniserade länderna som brukar benämnas Nya Världen. Europas vinländer vilar på mycket gamla traditioner och regler vad gäller odling och vinmakning utstakade i vinlagar gällande skyddade ursprung. Terroir (geografi, jordmån, druva) är ofta huvudsak för vinproducenter i Gamla Världen. I Nya Världens vinländer som är betydligt yngre när det gäller odling och tillverkning har man dock inte dessa traditioner utan kan i stort sett (generaliserat) göra som man behagar vad gäller val av druva och stil på det färdiga vinet. Dessutom är teknologi vanligen viktigare än terroir.

Idag är skillnaderna på vinstilar inte så markanta mellan dessa världar som förr på grund av bland annat klimatförändringen men också att Nya Världens vinproducenter så sakteliga börjar använda metoder liknande Gamla Världens vinproducenter nyttjar samt börjar mer och mer utnyttja terroire. Detta gäller även vice versa, att europeiska vinmakare börjar använda nya vinifieringstekniker. Följaktligen finns idag en hel del viner från olika länder som tillverkas i en modern stil vilka vid en blindprovning är svåra att lista ut ursprung på, det kan till och med vara svårt att utröna om de härstammar från Nya eller Gamla Världen.

 

HISTORIA – VINETS VÄG FRÅN URSPRUNGET I ÖST TILL EUROPA OCH VIDARE TILL NYA VÄRLDEN

Vinodling och vinmakning etablerades i Europa och länderna runt Medelhavet redan flera hundra år f.Kr. Med start i civilisationens vagga runt Kaukasus, Eufrat och Tigris fördes sedan konsten vidare österut med hjälp av Medelhavets handelsmän, Fenicierna. Dessa tog vinrankor och vinmakningskonsten till Egypten, Grekland, Nordafrika, Spanien och Portugal. Grekerna tog sedan vid och koloniserade södra Italien, såsom Puglia, Campania och Sicilien och startade både odlingar, med grekiska druvor som än idag används (Aglianico, Greco), samt vinmakning. Romarna fortsatte spridningen västerut och gjorde dessutom vinet folkligt. Grekerna var kända för sin kvalitetsiver och beskar sina rankor för att tillverka koncentrerade, kvalitetsviner medan romarna satsade på kvantitet. Romarna anlade vingårdar i Tysklands Moseldal och Frankrikes Champagne för att nämna några kända vindistrikt. Även Spanien blev odlat då Romarna tog sig till Rioja via floden Ebro.

På den tiden existerade ingen vinodling eller vinmakning i Nya Världen utan det var då dessa länder på 1500-talet koloniserades och erövrades för sina rikedomar. Eftersom inga vilda vinrankor fanns (förutom i östra Nordamerika där amerikanska arter fanns vilt växande) tog man med sig färdigt vin de första resorna. Vin behövdes till nattvard då präster fanns med som skulle omvända urbefolkningen till sin egen religion, katolicism. Eftersom resan var lång över havet smakade inte vinet lika bra vid framkomst som i hemlandet varför man senare tog med sig rankor och planterade i de nya länderna såsom Chile, Argentina, Brasilien och västra Nordamerika (Kalifornien).

Sydafrika koloniserades av holländare som på 1600-talet anlade en bunkringsstation nära Kapstaden. I Australien var det brittiska straffångar som planterade vin på slutet av 1700-talet. På 1800-talet var det Nya Zeelands tur att få vingårdar planterade av engelska missionärer.

 

iStock 183762096 300x200

Carménére vindruvor i Chile ©Onfokus

VITIKULTUR – SKILLNADER MELLAN VINODLING I GAMLA RESPEKTIVE NYA VÄRLDEN

Historiskt sett har man i gamla världen satt ”terroire” i första rummet; det vill säga ursprunget på druvorna. Vilken jordmån, exponering av vingården, meso- och mikroklimat, druvsorten samt människan (vinodlaren/vinmakaren). Eftersom EU har en gemensam vinlag som gäller för vinodlande länder är man tvungen att följa reglerna som gäller i de skyddade områdena/ursprungen. Ett sådant skyddat ursprung kallas vanligen appellation eller skyddat distrikt. Olika regler gäller för olika distrikt i respektive land och berör druva/or, beskärning och uppbindning av rankan, skördeuttag per hektar, alkoholhalt, utseende, doft och smak med flera parametrar. Följaktligen om ett vin skall tillverkas under till exempel appellationen Barolo DOP (DOCG) måste först och främst odlingarna befinna sig inom det avgränsade området för Barolo, druvan nebbiolo måste vara den enda druvan, vinet måste lagras ett visst antal månader och så vidare. Reglerna vilar på gamla traditioner och druvor som används är oftast unika i distriktet och passar väl för klimat och jordmån.

I nya världens vinländer existerar inte dessa appellationer med tillhörande regler, dock är snävare avgränsningar av vinområden på gång på många håll för att förtydliga att innehållet i flaskan är av enklare eller högre kvalitet beroende på var vinet vuxit. Generellt kan man här använda den druva som behagas och plantera i den jordmån som existerar i vingården man äger. Förr förlitade man sig mer på teknik än jordmån, klimat, druvsort. Idag är bilden en annan när det handlar om kvalitetstillverkning varför jordmån, exponering, klimat och väderlek spelar en större roll.

 

iStock 859863656 300x114

Langheregionen i Pimonte. ©stefanocar75

VINIFIKATION OCH VINSTILAR – SKILLNADER MELLAN TILLVERKNING OCH STILAR I GAMLA RESPEKTIVE NYA VÄRLDEN, SAMT ETIKETTER

I gamla världens vinländer används nu för tiden mestadels ståltankar för jäsning och nya eller använda ekfat av franskt respektive amerikanskt ursprung för lagring. Men alla varianter förekommer såsom gamla stora ekliggare för både jäsning och lagring, cementtankar små och stora. Även det ursprungliga sättet att jäsa vin på kommer tillbaka så smått speciellt hos så kallade naturvinmakare. Här används amforor, dels stora nergrävda i marken för bästa temperatur eller stående av mindre format. Skillnaden blir betydlig om vinet jästs i ståltank det vill säga anaerobisk jäsning (utan luftpåverkan) gentemot stora, gamla ekfat där vinet får en aning naturlig luftning. Nu för tiden är frågan om kommersiell jäst skall tillsättas för att sätta fart på jäsningen eller om den naturliga jästen ska göra jobbet. Längre macerering, är ofta vanligt i Gamla Världen vilken lakar ur färg men också tanniner. Lagringen i små ekfat efter alkoholjäsningen, om sådan sker, ger aromer från eken i form av kryddighet, smörighet och dylikt men även en avrundning av syror och tanniner. Det här gäller förstås både nya och gamla världens viner, men nya världens vinmakare använder dock mer sällan gamla, stora ekfat för jäsningen. Kommersiella viner från nya världen har inte sällan toner av smörkola vilket ofta beror på 100 procent genomgången malolaktisk jäsning i ekfat. Här används också ofta ekstavar eller ekchips i tankarna för att få en aning ekfatston på ett billigt förfarande vid kommersiell vinmakning. Det färdiga vinet är ofta drickfärdigt vid släpp av viner från Nya Världen vilket ofta inte gäller viner från Gamla Världen (typ Bordeauxviner). Dock är traditionella viner från Rioja, som tillhör Gamla Världen, lagrade av producenten tills det anses färdigt att dricka och alltså är fullbordat vid släpp. Viner från Gamla Världen har emellertid en längre hållbarhet i flaskan på grund av syror och tanniner.

Gällande etiketten så är druvsorten det dominerande på Nya Världens viner respektive ursprunget/appellationen på Gamla Världens viner. Alltså kan det vara lättare för en konsument att förstå innehållet i flaskan då druvan är nämnd.

 

iStock 698944438 300x154

Vingård på Nya Zeeland ©CalinStan

PROVNING – HUR SKILJER SIG DOFT OCH SMAK PÅ GAMLA RESPEKTIVE NYA

VÄRLDENS VINER?

Allmängiltigt doftar viner från gamla världen svalfruktigt, alltså motsatsen till sötfruktigt, smalt och elegant beroende av svalt klimat, sparsmakad ekfatslagring, kort extraktion. Smaken innehar hög syra, sträva tanniner (såklart beroende på druvsort), balanserad alkohol och medelfylligt.

Lika generellt kan man säga att nya världens viner doftar sötfruktigt, mycket och koncentrerat. Smaken är ofta fyllig med medelhög syra, mjukare tanniner och hög alkohol.

 

SAMMANFATTNING

För det första måste man ha klart för sig att när man svarar på frågan varför man talar om Gamla och Nya Världens vinländer, måste generalisera eftersom i båda världar alltid förekommer undantag. Dessutom är skillnader inte lika stora mellan de 2 världarna idag som för ett antal år sedan då generellt sett Gamla Världens viner var strama, svalfruktiga, tanninrika och moderata i alkoholhalten. Nya Världens viner var motsatsen, det vill säga rikt fruktiga, sötfruktiga, mjuka i tanninen samt höga i alkoholen. Allomfattande skiljer sig inte vinodling och vinifiering så mycket idag som förr i alla fall när det gäller viner av kvalitet. Klimatförändringen har också sin del i att Europeiska viner blir högre i alkoholen och sötfruktigare i doft och smak.

 

TIPS: ANORDNA EN VINPROVNING MED VINER AV SAMMA DRUVA FRÅN GAMLA KONTRA NYA VÄRLDEN

För att bättre förstå skillnaderna kan man sätta ihop en provning och använda viner av druvor som cabernet sauvignon (från till exempel Frankrike mot Chile), syrah (från till exempel norra Rhône mot Australiensisk Barossa-shiraz), sauvignon blanc (från Loire i Frankrike mot Sydafrika alternativt Fumé Blanc från USA), chardonnay (från franska Chablis mot ekfatslagrad dylik från Australien eller USA). Listan kan göras lång men det gäller att hitta klassiska druvor från urtypiska svala områden i Gamla Världen mot samma druvor i varma områden i Nya Världen.

Text av Susanne Berglund-Krantz


| , ,



Lämna ett svar: