Vinets historia (del 2 av 2)

Vinrankornas och vinets ursprung

De äldsta bevisen för “jäskonsten“ härstammar från dagens Syrien (gammal druvpress, 800 talet före Kristus) och södra Kaukasus (numera Georgien). Där hittade man vinkärl av lera, som nergrävda i jorden användes för att konservera vinet redan 6000 år före Kristus. Man kan dock utgå ifrån att assyrier och georgier inte var de första, som tillverkade vin. Druvkärnor, som enligt radiologiska undersökningar härstammar från en tid 10000 till 8000 år före Kristus, har hittats i Turkiet och Persien. Förmodligen visste nomadfolken redan tidigare att druvsaften de hade med sig i bälgen av getskinn kunde förvandlas till en berusande dryck.

De första bilderna från vintillverkning härstammar från Egypten. Även i Jordandalen, Armenien och på Kreta har man hittat bevis på tidig vintillverkning.

I Grekland utvecklades nästan en dyrkan av vinet cirka 2000 år före Kristus. Denna dyrkan gick så långt, att vinet fick sin egen gudsgestalt: Dionysos, som egentligen var naturens och fruktbarhetens gud blev till vinguden.

Dionysos firade utsvävande fester med sina prästinnor i mörka skogar och på blommande ängar. På dessa fester njöt man av drycker, extatiska danser och sinnesrus. Dionysos lyckades samla fler anhängare, särskilt kvinnor, än de olympiska gudarna. Tidvis var han starkare än Apollon.

Senare tog romarna över den natursvärmande Bacchuskulten. I Rom före Kristus ledde den dock snabbt till dekadenta excesser (promiskuitet, bedrägeri, mord). Kulten förbjöds och blev långt senare åter tillåten av  Julius Caesar på begäran av folket. I samband med  kristendomens framgång förföljdes Bacchusanhängarna och deras tro föraktades som hednisk vidskepelse. Än idag anses vinet i många länder vara ett farligt berusningsmedel.

(del 1)