Riskfaktor sen frost
Dessutom behövs minst 20000 Lux under vegetationsfasen (mars till juli), för att vinrankan ska kunna anpassas. I närheten av vattendrag, som reflekterar ljuset, kan detta värde nås även när himlen är molnig. En annan riskfaktor för vinodlingen norr om det europeiska vinbältet är den sena frosten (t.ex. under järnnätterna i maj) och kalla vintrar (de europeiska vinrankorna tål minusgrader upp till 20° C). Genom att odla frostbeständiga sorter (t.ex. Kerner) ska denna risk reduceras. Hittills har dock dessa sorter in kunnat slå igenom.
Periferins fördelar
Anmärkningsvärt är, att särskilt intressanta viner ofta växer vid utkanten av vinbältet. Champagnens finhet beror till stor del på att den växer i närheten av vinbältets gräns på 47:e breddgraden. Där är det visserligen varmt på dagen, men på natten sjunker temperaturen rejält. De stora temperaturförändringarna ser till, att syran bibehålls. Den ger Champagnen det, som utmärker den jämfört med andra mousserande viner: Finess. Årets genomsnittstemperatur ligger där på endast 10° C – precis en grad över minimum. Det tyska Riesling vinets lätthet och höga syra är också en följd av vinodlingarnas nordliga gränsläge vid floderna Mosel och Rhen (50:e breddgraden). Likadant är det på södra halvklotet. I Australien koncentreras vinodlingen allt mer på de svalare utkanterna av vinbältet mot söder. I Nya Zeeland kommer de finaste vita vinerna från den svalare södra ön.
Huvudproduktion
De vinproducerande ländernas produktionsstatistik visar, att nästan 98 procent av världens vinproduktion kommer från vinbältena på norra och södra delen av jordklotet. Utanför dessa odlingsområden tillverkas endast små mängder vin.
Inga kommentarer