Champagne är ett fenomen i vinvärlden. I den här regionen har man lyckats skapa en produkt med en oöverträffad glamourfaktor som sedan århundraden fascinerar människor världen över. Det är ett konststycke i sig. Men man har dessutom gjort det i en region med svalt klimat och riklig nederbörd som egentligen inte lämpar sig för vinodling. När odlarna i Champagne med viss möda producerade de första exemplaren av ett nytt mousserande vin för över två hundra år sedan blev det en omedelbar succé. Hur är det möjligt?
Vad är det som gör champagnen så unik? Och vad är det som låter den behålla sin ohotade ställning vid sidan av andra mousserande viner som Cava, Crémant eller Franciacorta? För att hitta svaren måste vi göra en historisk tillbakablick till en tid när denna pärla bland viner först såg dagens ljus.
Champagnens historia
Området Champagne hör historiskt sett inte till de mest avundsvärda Frankrike. Katedralen i regionens största stad Reims var visserligen under lång tid kröningskyrka för de franska kungarna, men varken jorden runt floden Marne eller klimatet i området har särskilt mycket att erbjuda. Champagne är beläget ca 80 kilometer norr om Paris i ett relativt svalt och regnrikt område och de första vinerna som producerades här var av det enklare slaget. Det ändrades först när man lärde sig att bemästra metoden med flaskjäsning, något som än idag tillskrivs munken Dom Pérignon. Sanningen är dock mer komplex. Fransmännen var tidigt ute med att framställa mousserande vin. Blanquette de Limoux (den lilla vita från Limoux) som produceras i sydvästra Frankrike omnämns i skrift redan 1531. Dessa mousserande viner framställdes med en teknik som kallas méthode rurale (eller méthode ancestrale), där musten tappas upp på flaskor innan den är helt utjäst. Eftersom jäsningen till slut avstannar blir vinet mindre porlande än champagne och innehåller alltid viss sötma. Vinet jäses dessutom bara en gång.
I Champagne hade man till skillnad från i Limoux ingen tradition av att framställa mousserande vin. Här hade odlarna i stället problem med att jäsningen i källarna avstannade under de kalla vintrarna. Vinet buteljerades innan det var helt klart och när vårvärmen kom började jäsningen om igen med resterna av jäst och socker som fanns kvar i vinet. Detsamma skedde med vin på fat. I dåtidens Frankrike var det fortfarande förbjudet att transportera vinflaskor och för att kunna exportera drycken förvarade man den i fat. Exporten gick främst till England.
Champagne bottle
Champagnen uppfanns egentligen i England
Det var den franske satirikern Marquis de Saint Evremond som bildligt talat satte fatet i rullning. Han gjorde sig till ovän med kung Ludwig XIV och tvingades lämna landet. Till sin exil i London förde han med några fat vitt vin från Champagne. Även detta vin började jäsa under våren. Det buteljerades i London och blev snabbt en favoritdryck. Första gången den nya ”spritsiga champagnen” omnämns i skrift är 1663. Snart nådde den porlande innedrycken även till Paris och kort därefter började man att framställa vinet i Champagne genom att tillsätta extra socker som förstärkte jäsningsprocessen. En nackdel med den kraftfulla jäsningen var att dåtidens undermåliga flaskor ofta exploderade. Man räknar med att upp till 80 % av flaskorna gick förlorade. Adelns nya favoritdryck blev av förklarliga skäl ett dyrköpt nöje. En mer stabil produktion blev möjlig först när man lärt sig att balansera mängden socker och jäst. Med tiden förbättrades flaskornas kvalitet, korkarna modifierades och speciella vinställ utvecklades. Dessa s.k. pupitres var vinklade på ett sätt som gjorde att bottensatsen efter hand tvingades ned i flaskhalsen.
Men Dom Pérignon hade sitt finger med i spelet
Munken Dom Pérignon har inte uppfunnit champagnen, men alla är överens om att hans insatser har haft stor betydelse. Han introducerade bland annat rödvinssorterna Pinot Noir och Pinot Meunier och blev tidigt en mästare på blandningsförfarandet ”assemblage”. Denna teknik används vid framställning av champagne och går ut på att grundvin från olika druvor blandas till en egen stil som är oberoende av druvberg, druvsorter eller årgångar.
Idag framställs förstklassiga mousserande viner på det här sättet över hela världen och ändå är champagnen i en klass för sig. Anledningen till det är framför allt det geografiska läget. Läget i norr gör att grundvinet mognar med en förhållandevis låg alkoholhalt och en hög syra. Just syran är en viktig komponent i mousserande vin. Även jordmånen i regionen bidrar till champagnens egenart. Under Champagne bereder en kalkrik kritbädd ut sig av samma typ som återfinns längs den engelska sydkusten. Den s.k. Kimmeridge-lerjorden tillför champagnen en unik mineralitet.
Segertåg
Champagnen blev så populär att fransmännen till slut upphävde transportförbudet för flaskviner och de tidiga champagnehusen kunde exportera sina mousserande viner till länder i hela Europa och till Amerika. Genom åren har handelsbegränsningar flera gånger påverkat exporten, i synnerhet till de viktiga marknaderna i Ryssland och USA. Smarta handelsagenter har dock alltid haft sina knep för att nå ut till kunderna med den eftertraktade drycken. Den ekonomiska tillväxten i Champagne fick ett abrupt avbrott under första och andra världskriget. Under första världskriget var regionen vid floden Marne en av de centrala platserna för ställningskriget mellan Tyskland och Frankrike. Många skördar uteblev under åren mellan 1914 och 1918 och flera städer och byar lades i ruiner. Under många år var det livsfarligt för civila att ens beträda området. Även andra världskriget satte sina spår och de stora champagnehusen plundrades gång på gång av representanter för den tyska ockupationsmakten. När krigen var över kom tillväxten igång igen och sedan 1950-talet har den en gång så fattiga regionen blomstrat – och gör det än idag.
C. Raffelt
Exempel:
Champagne Sophie Baron
Champagne Sophie Baron
Inga kommentarer