INTERVJU MED WILHELM WEIL
Även vinnovisen känner säkert igen den ljusblå och guldfärgade etiketten som sedan årtionden pryder flaskorna från en av Tysklands mest kända vingårdar. Robert Weil i Rheingau har byggt upp sitt renommé under mer än ett århundrade genom en konsekvent satsning på kvalitet och hantverksskicklighet. Det var extra tydligt under sjuttio- och åttiotalet när kvalitet inte var den högsta prioriteringen för många tyska vinodlare. Då var Robert Weil en av få vingårdar som upprätthöll rieslingvinernas goda anseende. Under de senaste åren har den allmänna inställningen till kvalitet förändrats mycket och idag tillhör tyska viner världstoppen. Wilhelm Weil som idag styr vingården värnar om traditioner och han står bakom några av Tysklands bästa rieslingviner – både söta och torra. Nyligen fick den historiska egendomen i Kiedrich en modern tillbyggnad med beredningsrum och källare som invigdes under festliga former i maj förra året.
©Martin Graetz
Herr Weil, när ni firade utbyggnaden av vingården i maj förra året fanns åtskilliga prominenser från den internationella vinscenen på plats. Det är ett givetvis ett mått på betydelsen ni tillskriver tillbyggnaden. På vilket sätt har den förändrat ert sätt att arbeta?
Det var säkert intressant för kolleger och vänner från ledande tyska och internationella vinregioner att besöka oss och se vad vi åstadkommit med om- och nybyggnationen. Vi har trots allt sett ut som en byggarbetsplats sedan 2011 och har uppfört ett nytt presshus, en ny träfatskällare, lager för tankar och flaskor samt representationsutrymmen. Men jag misstänker att anledningen till att världsberömda vinodlare som Antinori, Gaja, Tenuta dell’Ornellaia, Tenuta San Guido (Sassicaia), Domaine de Chevalier, Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande, Domaine Méo-Camuzet, Opus One, Hirtzberger, Emmerich Knoll, F.X. Pichler, Pesquera, Trimbach och många andra tog sig hela vägen till Rheingau också är en annan. Det handlar om respekt för de tyska rieslingvinerna, deras tradition och kvalitet!
I händerna på topproducenter tillhör de tyska rieslingvinerna världstoppen bland viner. Det är alla överens om och det är hedrande och ett stort ansvar på samma gång. Men med våra fantastiska rieslinglägen är jag övertygad om att vi med respekt och hantverksskicklighet kan behålla vår ställning och bygga vidare på den.
Vingårdar, framförallt med fatkällare, blir idag allt mer spektakulära. Det publiceras böcker som avbildar fatkällare och vinerna därifrån har fått en närmast religiös kultstatus. Fatkällare väcker idag samma beundran som gotiska katedraler. Är det övergående trend tror ni eller ett sätt att ge vinerna en välförtjänt uppmärksamhet?
Vinodling är ett hantverk! Kvalitetsvinodling är ett konsthantverk! Kvalitetsvin kan bara skapas i en miljö där traditioner möter nytänkande och hantverksskicklighet. I centrum står druvornas kvalitet. Det vi skördar på vinbergen kan vi vidareförädla i källarna, men vi kan inte förändra vinbergens inneboende potential. Vi blir med andra ord vinodlare inom gränserna för våra vinbergs potential. Vin är inte ett livsmedel eller en dryck som andra. Inte heller begreppet njutningsmedel räcker till som beskrivning. För mig är vin både kultur och livselixir. Men att bygga en överdriven kult runt det och förlora fokus på hantverket och produkten är inget jag skriver under på.
Att ha en vinkällare som står i paritet med odlingarna och vinerna är både meningsfullt och nödvändigt. Men att försöka få vinkällaren att framstå som något mer eller förespegla något som kvaliteten i flaskorna inte lever upp till blir bara pinsamt.
Vad säger ni om vinets betydelse i en historisk kontext? Hade det en annan betydelse när era förfäder grundade vingården? Och hur ser det ut idag?
Tradition är oerhört viktigt, men samtidigt måste varje ny generation sätta sina avtryck. Det har den tyska vinodlingen återupptäckt under de senaste 30 åren. Insikten att tradition och innovation inte motsäger varandra, utan verkar i synergi är nyckeln till hög kvalitet.
Det handlar också om att ge och ta. I Rheingau kan vi se tillbaka på en århundradelång tradition av fantastiska vinkloster, vinslott, herrgårdar och kyrkor i ett enastående landskap längs floden Rhein. Här vid foten av Taunusbergen anlades vinodlingar redan på 1100-talet och vi har rieslingdruvan. Rheingau är riesling och riesling är Rheingau. Det finns ingen annan region i världen med samma höga andel riesling. Allt det har vi fått gratis från tidigare generationer som kanske arbetade betydligt hårdare än vi. Självklart försöker vi i vår tur bidra med något som framtida generationer kan få nytta av.
Er vingård står som ett enormt klippblock mitt i Brandenburg som omgiven av en förnäm och rofylld aura. Men även klippblock är dynamiska och förändras över tid. Vart är er vingård på väg? Vad förändras nu och vad har förändrats under de senaste åren?
Under de senaste tjugo åren har vi allt mer vänt tillbaka till våra rötter. Tills nyligen framställde vi ungefär en procent Spätburgunder, men det har vi nu lämnat och koncentrerar oss uteslutande på riesling. Dessutom har vi återinfört vingårdsklassificeringen som tillämpades i Rheingau för 150 år och som därmed är en av de äldsta klassificeringarna i världen. Vinerna delas in hierarkiskt efter härkomst i gårdsviner (motsvarar Domaine), ortsviner (motsvarar Village), förstklassiga lägen (motsvarar Premier Cru) och stora lägen (motsvarar Grand Cru).
Inom dessa fyra ursprungsbeteckningar framställs både torra och söta viner. Söta viner får ett predikat (Kabinett, Spätlese, Auslese etc.) utöver ursprunget och varje predikat har sina egna smakramar, dvs. Auslese är sötare än Spätlese och Spätlese är sötare än Kabinett. För torra viner anges inga predikat eftersom det inte är särskilt meningsfullt. Predikatet visar bara hur söt druvan var vid skörd och vid den tidpunkten motsvarar Robert Weil Riesling Trocken ofta Spätlese eller åtminstone Kabinett.
Idag diskuterar vinälskare, vinkritiker, journalister och bloggare gärna vinets ursprung och dess betydelse. Det handlar om jorden, mikroklimatet, druvsorterna och olika sätt att använda jäst eller ingripa i naturens gång. Varje ingrepp i odlingar eller i källare påverkar vinets uttryck och dess stil. Vad skulle ni säga är mest betydelsefullt?
Ursprunget och läget i kombination med druvsorterna och vinodlarens skicklighet är det som avgör hur resultatet blir. Det handlar om druvornas kvalitet, för endast av de bästa druvorna kan man skapa förstklassiga viner med en unik profil och stor lagringspotential. I vinkällaren är vårt ledord ”kontrollerade icke-ingrepp”, dvs. vi låter naturen arbeta men följer processen mycket noggrant. Vi har inga recept på samma sätt som stjärnkockarna inte lagar mat efter kokböcker. Det handlar om att vara medveten om alla alternativ utan att känna sig tvingad att använda dem och att behandla varje vin individuellt.
Herr Weil, ni är delägare i Robert Weil och samtidigt förvaltare på vingården. I hur hög grad kan ni påverka enskilda viner?
Jag är framförallt vinodlare och oenolog. I det avseendet bär varje vin mitt signum. Om det alltid är en god idé kan jag inte svara på själv. Men faktum är att alla viner från en vingård först finns i vinodlarens huvud. Sedan hjälper dussintals händer till att omsätta idéerna till vin och det är jag oändligt tacksam för.
Vår intervju närmar sig sitt slut och jag undrar – finns det ett vin som ni ännu inte har gjort, men gärna vill skapa?
Jag är ganska nöjd med den mångfald av rieslingviner som vi producerar. Men det handlar inte om att vi ska sluta utvecklas. Jag vill dock koncentrera mig på våra bergsodlingar i Kiedrich och på rieslingvinerna, deras smakbilder och predikat. Jag skulle behöva leva i 200 år till och skulle ändå inte hinna lära mig allt om vin.
När det gäller att vinerna jag dricker är jag mer globalt orienterad, även om hjärtat alltid klappar lite extra för de klassiska vinområdena i den gamla världen.
Herr Weil, stort tack för ett intressant samtal!
Intervjun genomfördes av Christoph Raffelt
Inga kommentarer