Rioja är Spaniens mest kända vinregion och en av de mest historiska regionerna i världen. Regionens betydelse för den spanska vinodlingen går inte att ta miste på. Man skulle till och med kunna hävda att den spanska vinodlingen uppfanns i Rioja. Åtminstone när det gäller omsorgen om regionala karaktärsdrag och kvalitetssäkring. För att se de första spåren av kvalitetskontroller och vingarantier får vi ta oss tillbaka till 1650. Redan då lagrade man vin på ekfat. År 1787 grundades Real Sociedad Económica de Cosecheros de Rioja, ett vinodlarkooperativ som både ställde upp riktlinjer för kvalitetssäkring och bedrev marknadsföring. I mitten av 1800-talet introducerades de första franska druvsorterna i Rioja. En anledning var att vinlusen som härjade i Europa drabbade de spanska vinodlarna i mindre utsträckning än de franska. I Frankrike var många odlingar i princip helt förstörda i slutet av 1800-talet. Ett flertal franska vinodlare valde därför att slå sig ned i områdena Rioja och Anrainer där de huvudsakligen odlade franska bordeauxdruvor. Bordeauxtraditionen lever kvar i exempelvis Navarra där man idag hittar tempranillo och garnacha vid sidan av cabernet och merlot. Innan sekelskiftet valde många odlare vid Ebrofloden att leta sig tillbaka till sina rötter och det är än idag: tempranillo. År 1902 antogs ett kungligt dekret som reglerade definitionen samt ursprung och klassificering för riojavinerna. Bland annat definierades tempranillodruvan som regional huvuddruva, vilken i sin tur fick kombineras med druvsorter som garnacha eller graciano.
Gamla flaskor och fatkällare vid Rioja Vega
Tydligt definierade kvalitetsnivåer
En anledning till riojavinernas framgång är kvalitetsindelningen som gör det lätt för den internationella marknaden att bedöma olika viner. Tre termer som används för att beskriva fat- eller flasklagrade riojaviner är ”crianza”, ”reserva” och ”gran reserva”. Ett rött crianza måste lagras i minst två år, varav ett år på fat. För vita viner gäller sex månaders fatlagring. Viner med reservakvalitet måste lagras minst tre år, varav minst ett år på fat för röda viner och minst sex månader för vita viner. För ett gran reserva gäller en lagringstid på totalt fem år, varav minst två år på fat för ett rött rioja och minst sex månader för ett vitt. Det tydliga kvalitetssystemet, som inte har ändrats på alla decennier, är oerhört viktigt och har följts av liknande system på den Iberiska halvön. Som en följd av kvalitetsstandarderna är försäljning av fatvin uteslutet och alla viner måste tappas upp på flaska i den egna regionen. Riojavinernas höga status inom den spanska vinodlingen visar även det faktum att Rioja var den första regionen som fick superappellationsstatusen D.O.Ca, Denominación de Origen Calificada.
Kvalitetsnivåer och druvsorter
Joven (ungt vin): Unga rioja (vita, röda eller rosé) har beteckningen ”Garantia de Origen” och kommer ut på marknaden efter bara några månader. Produktionsandel: ca 40 %.
Crianza (moget): Röda viner måste lagras minst två år, varav minst 12 månader på fat och ytterligare en tid i flaska. För roséviner och vita viner gäller sex månader på fat. Produktionsandel: > 40 %.
Reserva: Röda viner måste lagras minst tre år, varav minst 12 månader på fat och ytterligare en tid i flaska. För vita viner gäller två år och minst sex månader på fat. Rosados förekommer inte som reserva. Produktionsandel: ca 15 %.
Gran Reserva: Röda viner måste lagras minst fem år, varav minst två år på fat och tre år i flaska. Vita viner lagras minst sex månader på fat och ytterligare 42 månader i flaskan. Produktionsandel: ca 3 %.
Vino de Pago: Så kallas viner som kommer från angivna, ofta mycket välkända individuella vingårdar.
Vino de Autor: En inofficiell beteckning för viner som bär vinmakarens tydliga signatur. Ofta handlar det som små ”garage wineries” som producerar viner i begränsad upplaga
Röda druvsorter: tempranillo (80 %), garnacha tinta (grenache), mazuelo (carignan), graciano, maturana parda, maturana tinta
Vita druvsorter: viura (macabeo), malvasia riojana, garnacha blanca, chardonnay, sauvignon blanc, maturana blanca, tempranillo blanco, turruntés
Traditionell vingård i La Rioja Alta
Nya tendenser i Rioja sedan 80-talet
Det kan tyckas som att Riojas utveckling till internationellt känd och uppskattad vinregion kom helt naturligt, men vägen dit var allt annat än lätt. Den första stora krisen som drabbade Rioja uppstod genom framväxten av en annan spansk vinregion, Ribera del Duero, som i likhet med Rioja var starkt inriktad på tempranillo. Här hade man i slutet av 70-talet och början av 80-talet utvecklat en ny och modern vinstil som fick vinerna från Rioja att framstå som gamla och oxiderade både till utseende och smak (trots att det egentligen handlade om en regional ursprungsstil). Vid Dueroflodens stränder producerade saftiga och mineraliskt friska, fruktiga viner med tydliga trätoner. Hur gick det till? Druvorna skördades sent, på gränsen till övermognad, och fick jäsa länge. Den mörka druvjuicen tappades sedan upp i nya barriquefat som var ordentligt ”rostade” och som därför släppte ifrån sig mycket ekträ-, vanilj- och kokosaromer. Till skillnad från de exklusiva riojavinerna lagrades dessa viner en kortare tid på fat för att inte oxidera. Därmed blev de drickmogna tidigare.
Vinberedning av den här typen var tidigare okänd i Spanien, men spreds nu snabbt. Vingårdarna i Ribera del Duero höjdes till skyarna och de traditionella riojaodlarna tvingades att tänka i nya banor. I Rioja finns det drygt 20 000 vinodlare, varav ca 2 % har egna bodegas, och de antog utmaningen. De tog till sig de nya metoderna utan att för den skull glömma bort sina traditioner. Idag utvecklas de två vinstilarna sida vid sida i Rioja. På några få vingårdar framställs fortfarande traditionelle viner med den rödbruna färg som uppstår genom en längre tids fatlagring. Det är viner med en stor komplexitet och en unik karaktär; fascinerande och eleganta viner med en lagringsduglighet som vinkännare av idag sätter stort pris på. Vid sidan av dessa viner framställs även vin med friska mineraltoner och saftig, mogen frukt. Moderna vingårdar producerar kraftfulla, substansrika och bäriga viner där den mogna frukten kompletteras fint av trä och Vinberedning av den här typen var tidigare okänd i Spanien, men spreds nu snabbt. Vingårdarna i Ribera del Duero höjdes till skyarna och de traditionella riojaodlarna tvingades att tänka i nya banor. I Rioja finns det drygt 20 000 vinodlare, varav ca 2 % har egna bodegas, och de antog utmaningen. De tog till sig de nya metoderna utan att för den skull glömma bort sina traditioner. Idag utvecklas de två vinstilarna sida vid sida i Rioja. På några få vingårdar framställs fortfarande traditionelle viner med den rödbruna färg som uppstår genom en längre tids fatlagring. Det är viner med en stor komplexitet och en unik karaktär; fascinerande och eleganta viner med en lagringsduglighet som vinkännare av idag sätter stort pris på. Vid sidan av dessa viner framställs även vin med friska mineraltoner och saftig, mogen frukt. Moderna vingårdar producerar kraftfulla, substansrika och bäriga viner där den mogna frukten kompletteras fint av trä och
Haro – den kanske mest kända orten i Rioja vid sidan av Logrono. Kulturlandskap i höstskrud.
Yta och klassificeringar – tre sidor av Rioja
Utifrån uppfattas Rioja som ett sammanhängande område och så marknadsförs det också. Men i själva verket består Rioja av tre delar i tre olika politiska förvaltningsområden. De tre områdena är Rioja Alta, Rioja Alavesa och Rioja Baja.
Rioja Alta ligger i den autonoma spanska provinsen La Rioja och är den största av de tre delregionerna med en areal på 24 000 hektar. I stort sett hela området finns söder om Ebrofloden, med undantag för en liten nordlig enklav. Atlantklimatet är kännbart med heta somrar och kalla vintrar. Jordmånen består av marskmark, sandhaltig lerjord och järnrik lerjord. Den dominerande druvsorten är tempranillo följt av mazuelo och graciano. I Rioja Alta produceras de bästa riojavinerna med stor kropp, hög syra och tanniner. Det är viner som kan lagras länge.
Rioja Alavesa
Vinerna från den baskiska delen av Rioja dricks av tradition medan de är unga. De har därför en fruktigare, lättare och kryddigare karaktär. Den lilla regionen i de Kantabriska bergen omfattar 12 000 hektar och har en kalkrik jord. I Rioja Alavesa finns det många små vingårdar och de skiljer sig kraftigt från vingårdarna i Rioja Alta. Det är framförallt små familjeföretag som dominerar marknaden. I den här underregionen ligger andelen tempranillo dessutom högre än i de två andra.
Rioja Baja
Rioja Baja omfattar 20 500 hektar söder om Logroño i ett landskap som är helt annorlunda än i Rioja Alaveza. Här hittar vi omväxlande mjuka kullar och flackt land. Regionen hör till Navarra och är en av de varmaste och mest kontinentala av de tre zonerna. Jorden består av lera, sand, flodsten och järnhaltig lera. Vinerna är ofta feta och extraktrika. Den viktigaste druvan är inte tempranillo utan garnacha. Men det produceras även fylliga och mjuka tempranillo.
Text Christoph Raffelt
Inga kommentarer