Nero d’Avola – Inhemsk druvsort på uppåtgående

Chiesa Madre, den viktigaste kyrkan i den gamla staden Avola. Copyright: iStock.com

Sicilien är ett av de största och viktigaste vindistrikten i Italien. Här odlas idag vin på ca 128 000 hektar. Runt 75 % av vinodlingarna upptas av vitvinsdruvor, vilket framförallt kan förklaras med att vitvinsdruvor var den viktigaste komponenten i Siciliens berömda marsalavin. Det söta starkvinet marsala var oerhört populärt i flera sekel. Framförallt engelsmännen drack det gärna som alternativ till sherry, portvin eller madeira.

Omvälvande tid på Sicilien
Sedan 1980-talet har ön i Medelhavet förändrats mycket. Då hade marsalavinet förlorat i popularitet och i stället satsade vinodlarna på internationellt kända druvsorter som merlot, syrah och chardonnay. Till slut vågade sig några på att framställa druvrena viner av inhemska druvsorter. Tack vare deras initiativ har druvor som inzolia, grillo, catarratto och carricante blivit internationellt kända. Bland rödvinsdruvorna är det framförallt nero d’avola som gjort stor succé världen över. Idag är den ”svarta från Avola” Siciliens populäraste druva.

Nero d’Avola-druvans ursprung
Druvsorten omnäms första gången 1696 under namnet ”calavrisi”, vilket är ett dialektalt ord för ”calabrese” i betydelsen ”från Kalabrien”. Mycket tyder också på att druvan skulle ha sitt ursprung där. Senare har namnet ändrats till ”calaulisi” och ”caia-avola” i betydelsen ”druvsort från Avola”. Den officiella beteckningen i register över italienska druvsorter är fortfarande calabrese, men i folkmun går den mörka druvan sedan länge under namnet nero d‘avola.

Sicilien

Nero d’Avola – en rent siciliansk druvsort
Det huvudsakliga utbredningsområdet är provinsen Siracusa runt städerna Avola, Noto samt Ragusa, Caltanisetta, Agrigento och Catania. Druvsortens popularitet märks tydligt genom det faktum att odlingsarealen hela tiden ökar. År 2000 odlades nero d’avola på ca 11 000 hektar, idag är det över 19 000. En orsak till druvans utbredning är dess kapacitet att utstå den sicilianska hettan som blivit allt mer påtaglig genom klimatförändringarna. För extra skydd beskärs vinrankorna lågt mot marken med den s.k. Albarello-metoden (buskmetoden). Tidigare användes nero d’avola uteslutande i blandviner och såldes som sådana även i Toscana och Piemonte. Idag framställs huvudsakligen druvrena, mörka viner med mycket plommon- och chokladtoner som blivit oerhört populära. I öns mest kända cuvée Cerasuolo di Vittoria blandas nero d’avola med frappato och den förekommer även i cuvéer med druvsorten nerello mascalese som växer på Etna och med perricone. Nero d’avola är ovanlig utanför Sicilien, men försök har gjorts på begränsade hektar i Australien och Kalifornien.

Men det är de äldre vinstockarna som låter druvan visa hela sin mustighet, kraft och åldrandepotential. Med rötter djupt förankrade i vulkanjorden och med mycket små och oerhört koncentrerade bär.

Text av Christoph Raffelt