Vilken flaska öppnar du vid särskilda tillfällen när du har något viktigt att fira? Den frågan har bara ett svar – champagne. Vad häller du upp i glasen för att välkomna dina gäster till en middagsbjudning? Även här blir svaret ofta – champagne. Det finns många andra tillfällen när det passar att öppna en flaska champagne, detta vin som kommit att få en särställning som inget annat vin kan konkurrera med.
Och det i en region som egentligen har haft oddsen emot sig. Champagne ligger i norra Frankrike. Det är en förhållandevis sval och nederbördsrik region. Förr var merparten av befolkningen fattig och Champagne gjorde inte mycket väsen av sig med undantag för några tillfällen när franska kungligheter kom hit för att krönas i katedralen i regionhuvudstaden Reims. Hur vinet från Champagne kom att utvecklas till den ädlaste av alla drycker, hur det produceras och vilka maträtter det passar till kommer vi att ta reda på i tre avsnitt.
Champagnens historia
Champagne ligger drygt 80 kilometer nordost om Paris mellan regionhuvudstaden Reims, längs floden Marne och vidare mot sydost till gränsen mot Bourgogne. I det här området bedrevs vinodling långt innan champagneboomen, men då handlade det inte om några kända viner. Klimatet var helt enkelt för extremt. Förr var vinodling visserligen vanligt även i svala och fuktiga områden, men då drack man vin inte för njutningen utan som ett rent livsmedel. Dålig hygien gjorde det svårt att hitta tjänligt dricksvatten. Det fanns dock en person som alltid drack vinerna från Champagne för sitt nöjes skull och det var den franske adelsmannen och satirikern Marquis de Saint-Évremond. Markisen var knuten till Ludwigs XIV:s hov tills han en dag råkade i onåd hos kungen och skickades i exil till London. Med sig hade han några fat vin från Champagne. Vintern 1662/63 var ovanligt kall, vilket innebar att vinet avstannat mitt under jäsningen i vinkällaren. Det fylldes ändå på flaska och skickades till London. När våren kom och det blev varmare började vinet att jäsa igen och markisen kunde plötsligt bjuda sina gäster på mousserande vin från Champagne. Det porlande vinet blev snabbt en innedryck. I det avseendet kan man alltså säga att Champagnen har sitt ursprung i London. Men det var fortfarande långt kvar till den s.k. champagnemetoden – Méthode champenoise – som gör champagnen till det unika vin det är idag.
Mousserande vin fanns även tidigare
Mousserande vin fanns egentligen redan tidigare. I Sydfrankrike, närmare bestämt i Limoux, beskrivs den första metoden för mousserande vin redan 1531. Metoden som används än idag går ut på att vinet tappas upp på flaska mitt under jäsningen och fortsätter att jäsa där. Jästen omvandlar socker till alkohol och koldioxid, och koldioxiden i sin tur bildar bubblor. Idag kallas den här metoden som bara omfattar en jäsning för Méthode rural (lantlig metod) eller Méthode ancestrale (ursprungsmetod). Blanquette de Limoux räknas idag som världens äldsta medvetet framställda mousserande vin. Eftersom jäsningen i flaskan normalt avbryts innan allt socker har förbrukats får blanquette-viner normalt en viss restsötma.
Länge drack man också framförallt söt champagne. Drycken blev snabbt populärt i London, men också hos den franska adeln och i högre borgarkretsar. Produktionsprocessen i Champagne utökades och lagar behövde ändras. Under champagnens första år var det nämligen förbjudet att transportera vin i flaskor. Det blev nu tillåtet, eftersom champagne endast fungerar i flaska. Många vinproducenter och fackmän arbetade intensivt för att optimera produktionsprocessen.
Dom Pérignon – champagnemunken
En viktig roll fick abboten i klostret Hautvilliers beläget mellan Reims och Épernay. Munken som hette Dom Pérignon har inte uppfunnit champagne, men alla är överens om att hans insatser har haft en stor betydelse. Det var benediktinermunkar som först använde Méthode champenoise som går ut på att ett vin som jästs färdigt en gång tappas upp på flaska där det jäses en andra gång genom att man tillsätter extra socker och jäst. Han introducerade även rödvinssorterna pinot noir och pinot meunier, och blev tidigt en mästare på blandningsförfarandet ”assemblage”. Denna teknik används vid framställning av champagne och går ut på att grundvin från olika druvor blandas till en egen stil som äroberoende av druvberg, druvsorter eller årgångar. Dessutom introducerade han de första agrafferna, dvs. de säkringar som håller fast korken i flaskan. Ursprungligen tillverkades agrafferna av tvinnad tråd, men idag är det ståltråd som används. Konstruktionen bidrog även till att lösa ett annat problem. En nackdel med den kraftfulla jäsningen vid ett högt tryck på åtta bar var att de undermåliga flaskorna ofta exploderade. Man räknar med att upp till 80 % av flaskorna gick förlorade på detta sätt. Det gjorde att adelns nya favoritdryck blev ett mycket dyrköpt nöje. En mer stabil produktion blev möjlig först när man lärt sig att balansera mängden socker och jäst. Med tiden förbättrades flaskornas kvalitet, korkarna modifierades och speciella vinställ utvecklades. Dessa s.k. pupitres var vinklade på ett sätt som gjorde att bottensatsen efter hand tvingades ned i flaskhalsen. Samtidigt som man utvecklade flaskor med tjockare väggar lät Dom Pérignon införa flaskmåttet på ca 0,7 liter och introducerade även vitvinsframställning av rödvinsdruvor där ljus saft pressas ur mörka druvor (blanc de noirs). Denne munk måste ha varit en mästare på vin och tillägnas, med all rätt, en av världens mest berömda champagner:
Dom Pérignon Prestige-Cuvée från Moët & Chandon.
När transportförbudet för flaskviner upphävdes var champagnens segertåg i världen ett faktum. Trots olika gränstullar exporterades Sparkling Champagne snart till England och Tyskland, till Sverige, USA och inte minst till Ryssland. Stora mängder gick raka vägen till det ryska hovet.
Bakslag under andra världskriget
Den ekonomiska tillväxten i Champagne fick ett abrupt slut när första världskriget bröt ut. Det handlade inte bara om att bolsjevikerna drack mindre champagne än tsarfamiljen, utan framförallt om att regionen blev skådeplats för ett av historiens värsta ställningskrig.
Slakten vid Marne mellan 1914 och 1918 medförde att skördar uteblev och städer och byar ödelades. Många soldater, men även invånare i regionen, miste sina liv. Under andra världskriget gick den tyska ockupationsmakten hårt fram bland champagnehusen. Efter krigen återhämtade sig regionen först långsamt, men sedan 1950-talet har utvecklingen gått starkt framåt och gör det än idag. Under dessa år har Champagne förändrats mycket. Visserligen hade de stora champagnehusen redan tidigare ett gott renommé, men nu nådde de ut i hela världen. De mest kända champagnehusen är idag företag i lyxvarusegmentet. Dessutom finns det en allt större och allt mer efterfrågad grupp av oberoende champagnehus och producenter, vars viner ofta är lika eftertraktade som prestigecuvéer från större hus.
Vill du nu njuta av ett gott glas champagner? Här finns våra erbjudande.
Text av Christoph Raffelt
Inga kommentarer