Ett samtal om Marchesi Antinori handlar om en vinfamilj med en storslagen historia. Familjen Antinori har haft en enorm betydelse för den italienska vinodlingen och har en imponerande meritförteckning även internationellt. Deras vinhistoria sträcker sig minst 600 år bakåt i tiden. På senare år har vinhuset under ledning av Marchesi Piero Antinori genomgått en enorm utveckling.
Portalen des Palazzo Antinori i Florens ?iStock
Allt började på 1300-talet
Vingården i sig har anor längre tillbaka än så, men för familjen Antinori börjar allt 1385 med Giovanni di Pietro Antinori som är son i en handelsfamilj i Florens. Vid den här tiden var Florens en nedgången stad som drabbats hårt av både krig och pestepidemier. Den behövde stabiliseras och regenereras. Under Giovannis livstid övertogs makten av den inflytelserika adelssläkten Medici som lyckades skapa rikedom och stabilitet i flera hundra år framöver. Det var en skapandets tid. Än idag fylls vi av beundran inför konst- och byggnadsverk från Florens tidiga konstnärer och arkitekter. Även Giovanni fattade ett viktigt beslut. Vid sidan av bankaffärer och handel med siden skulle familjen Antinori bedriva handel med vin.
Från Niccolò till Piero Antinori
Under efterföljande århundraden har familjen successivt utökat vinverksamheten. 1506 förvärvade Niccolò Antinori renässanspalatset som idag ligger i gathörnet vid Piazza degli Antinori och Via degli Antinori. 1753 exporterades de första Antinori-flaskorna till Storbritannien och i Toscana fortsatte man undan för undan att förvärva fler vinodlingar och små markegendomar. Några exempel är Paterno, Santa Maria, Poggio Niccolini och år 1850 den 47 hektar stora vinodlingen Tignanello. 1863 grundade bröderna Piero och Ludovico tillsammans med sin svåger Guglielmo Guerrini Fattorie dei Marchesi Antinori som bestod av familjens fyra största egendomar.
Tidigt visade Antinoris prov på stor innovationskraft när de blickade ut över gränserna i det nybildade Italien. 1905 reste de till Champagne och bjöd in cavamästaren Lucien Charlemagne att skapa familjens första mousserande vin. Tre år senare släpptes Gran Spumante Antinori som är det första italienska mousserande vinet framställt enligt den traditionella champagnemetoden. Med Villa Antinori 1928 förändrade Antinori chiantistilen för all framtid. Ett Chianti Classico Riserva ska idag vara ett lagerdugligt och komplext vin med potential att utvecklas ytterligare flera år i vinkällare. Stilen var sällsynt i Toscana, men mottogs med stor entusiasm internationellt.
Det moderna vineriet i Chianti.
Mästaren Piero Antinori
Piero föddes 1938 och tog 1968 över ledningen av företaget som fadern Niccolò framgångsrikt byggt ut trots stora svårigheter i förbindelse med andra världskriget. Bland annat förvärvades Castello della Sala i Umbrien och 1961 anställdes den unge önologen Giacomo Tachis – ett beslut som visade sig vara en riktig lyckträff. År 1966 var ett prövande år. Floden Arno svämmar över sina bredder och fyllde vinkällaren hos Antinori. Stora mängder vin totalförstördes av vattenmassorna och alltför sent insåg man att högvattnet fört med sig en giftig kemikalie in i källaren som förgiftat stora mängder vin. Vinhusets image fick sig en törn. För Niccolò var det en bra tidpunkt att lämna över rodret till den unge Piero som gjorde det enda rätta – han lät den djupa krisen bli starten på en fullständig modernisering av vinhuset. Man införde nya kvalitetskontroller, kontrollerade odlingen med revolutionerande metoder framtagna av önologiprofessorn Émile Peynaud från Bordeaux och introducerade temperaturkontrollerade ståltankar.
Dessutom koncentrerades många förändringar till det hittills okända vinberget Tignanello, vars unika läge med kalkhaltiga jordar och svalt klimat kom att spela en avgörande roll i förnyelsen av vinhuset Antinori. Piero studerade noga vad hans onkel Nicolò Incisa hade gjort i Bolgheri. Där odlades inte bara den vanliga sangivosedruvan utan också utländska druvor som merlot, syrah och cabernet. Vinet som Pieros onkel hade döpt till Sassicaia var något så ovanligt som en toscansk bordeauxblend och Piero blev helt tagen. Han utvecklade idén vidare och skapade Tignanello, en cuvée av sangiovese, cabernet och merlot som lagras på små ekfat och som klassas som vino di tavola (dvs. bordsvin). Villa Antinori Tignanello släpps 1975. Det slår ner som en bom på den internationella vinmarknaden och blir tillsammans med Sassicaia känt som ”Super Tuscan”. Det är ingen överdrift att säga att framgångarna för Tignanello och kvalitetsrevolutionen hos Antinori har varit vägledande för en större föryngringsrevolution inom den italienska vinodlingen. Dessförinnan var den i ett sorgligt skick. I ansedda vinguider från 70-talet finns Italien knappt omnämnt som vinland – något som idag är helt otänkbart.
Piero och hans tre döttrar. © Marchesi Antinori
Antinori idag
Än idag är kvalitet lika kännetecknande för Marchesi Antinori som känslan för marknadsföring och goda affärer. Giacomo Tachis, som förblev trogen huset fram till sin död våren 2016, och Renzo Cotarella, som efterträdde Tachis 1992, har hjälpt till att göra vinhuset till ett av de bästa i det moderna Toscana. Affärsmannen Piero har tillsammans med sina döttrar Albiera, Allegra och Alessia utvecklat vinhuset vidare. Idag är Marchesi Antinori ett företag med 14 vingårdar i Italien och ytterligare 20 Joint Ventures över hela världen. Dessutom äger man flera restauranger och den ikoniska vingården San Casciano i Val di Pesa. Detta nya projekt värt 100 miljoner euro är ett arkitektoniskt och vintekniskt mästerverk. Albiera Antinori som tog över den dagliga driften efter fadern för några år sedan delar dock hans syn på traditioner. Här står inte tekniska lösningar utan druvkvalitet och terroir i fokus. Familjen Antinori har aldrig för ett ögonblick förlorat känslan för vad som är viktigt – jorden och druvorna – och just det har lagt grunden för deras enorma framgångar.
Text Christoph Raffelt
Inga kommentarer