STORHET OCH FINESS HOS ETT UNIKT VIN
Även människor med mycket litet vinintresse känner med säkerhet till åtminstone en region – Bordeaux. Staden är huvudort i det franska departementet Gironde. Den utses ofta till världens vackraste vinstad och betecknar världens mest berömda vinområde. I många århundraden har Bordeaux tävlat om världsryktet med en annan fransk prestigeregion – Bourgogne.
HISTORIA
Början och berömmelsen
I den här delen av landet, där floderna Garonne och Dordogne möter Girondefloden och mynnar ut i havet, sträcker sig vinodlingen ända tillbaka till ca 50 e.Kr. De var romarna som planterade de första vinstockarna i närheten av Burdigala, dvs. dagens Bordeaux. Engländarna hade besittning över området mellan 1154 och 1453. De fick ett stort inflytande och stora mängder vin skeppades till England. Under denna tid grundades företaget Vintners Company som finns kvar än idag. År 1453 återtog fransmännen besittningen över Aquitaine, och därmed även Bordeaux, och franska handlare, så kallade négociants, upprätthöll handeln med England och med den nya makten Flanderna. Några av handelshusen som grundades under denna tid finns fortfarande kvar, som Barton & Gustier, Eschenauer, Sichel och Dourthe. Även i Flanderna älskade man Bordeaux och bemödade sig att utöka området ytterligare. Den del som idag utgör Médoc behövde först torrläggas och göras odlingsbart – ett område där nederländarna var mästare. Mot slutet av 1600-talet följde en omfattande planteringsvåg som kallats Fureur de Planter (ung. planteringsfrenesi). Antalet châteaus och exporten växte stadigt och vinerna från Bordeaux, som i England kallades Claret, blev allt mer berömda. Det var snart uppenbart vilken skatt man hade i de gynnsamma kiseljordarna och vingårdar och namn som Haut-Brion eller Pape-Clement nådde snabbt berömmelse.
Tillbakagång och nytändning
Mot slutet av 1800-talet upplevde vinodlarna i Bordeaux, liksom i andra delar av Europa, en stor tillbakagång. Den amerikanska vinlusen drabbade kontinenten och ödelade stora delar av det europeiska druvbeståndet. Det åt upp lönsamheten för många vingårdar. Under denna tid, till skillnad från idag, var det inte vanligt att vingårdarna själva lagrade sitt vin. I stället såldes det direkt efter pressning till négociants. Därför hade de heller inga reserver att ta till. Krisen i Bordeaux höll i sig genom flera årtionden innan förutsättningarna förändrades igen efter andra världskriget. En drivande kraft bakom förvandlingen var Baron Phillipe de Rothschild. Som första château-ägare började han bygga en fatkällare (chai) på Mouton-Rothschild för att själv lagra vinerna och öka deras värde. Han introducerade dessutom konceptet med ett andravin för att kunna sälja vin från yngre druvor eller mindre bra årgångar. Slutligen var han vägvisande genom att etablera Mouton-Cadet som märkesvin.
YTA OCH KLASSIFICERING
Sett till ytan är Bordeaux det största sammanhängande vinområdet för kvalitetsvin. Mer än 3 000 vingårdar, så kallade châteaus, producerar vin på drygt 120 000 hektar odlingsyta. Klassificeringssystemet kan i korthet beskrivas på följande sätt: ju mindre en appellation är, desto högre är kvalitetsnivån, eftersom vingården i fråga måste följa fler kvalitetskriterier.
Klassificeringen från 1855
När det gäller de bästa vingårdarna skiljer man mellan Girondeflodens vänstra och högra strand. Det handlar till viss del om olika jordformationer som ger upphov till olika vinstilar. Men också om det faktum att den vänstra stranden uppmärksammades tidigare och att dess viner därför handlats, bedömts och klassificerats i högre grad än viner från Pomerol och Saint-Émilion. Den ursprungliga klassificeringen från 1855 kom till på kvällen innan världsutställningen i Paris som en första officiell överblick över vingårdarna i Bordeaux. Den står sig än idag med bara en förändring. Klassificeringen byggde inte på kritikerbedömningar, vilket skulle kunna vara fallet idag. I stället utgick den från ett genomsnitt av försäljningspriserna för vinerna under de senaste årtiondena fram till klassificeringen. Man utgick ifrån att det dyraste vinet borde vara det bästa och hade i princip rätt. Än idag har inte mycket förändrats i toppen. Château Mouton Rothschild är den enda vingård som i efterhand tagit en plats i den upphöjda kretsen av Premier Cru-viner, en exklusiv klubb som endast omfattar fem vingårdar – utöver Mouton, även Lafite-Rothschild samt Latour, Haut-Brion och Margaux. Ytterligare ett dussin vingårdar inordnas under klasserna Deuxième Cru till Cinquième Cru. Under detta system fanns länge Cru Bourgeois des Médoc, en grupp vingårdar som inte riktigt höll Grand Cru-kvalitet men som ändå var betydligt bättre än den stora massan. Eftersom systemet ständigt genomgick olika förändringar och hade många brister fick det till slut ett ganska dåligt rykte och flera av de bästa vingårdarna, som för länge sedan uppnått Grand Cru-klass, har därför valt att inte längre ingå i klassificeringssystemet.
DRUVSORTER OCH JORDMÅNER
Bordeauxvin består sällan av en enda druvsort. Vanligen är bordeaux en klassisk cuvée av olika druvor. Kärnan på Girondeflodens vänstra strand är cabernet sauvignon och i något mindre grad merlot, samt en mindre del cabernet franc och petit verdot. På den högra stranden runt Saint-Émilion och Pomerol odlas främst merlot och cabernet franc. Ibland påträffas även de förr så typiska druvsorterna malbec och carmenère. Efter vinlusens framfart och den omfattande nyplanteringen försvann dessa druvor nästan helt, eftersom de bedömdes som mindre lämpade. De har sedermera upplevt en renässans i Chile och Argentina, och vädret i Bordeaux har förändrats på grund av klimatförändringarna. Båda dessa faktorer har bidragit till att allt fler vinodlare i framförallt Libournais, på den högra flodstranden, har återupptäckt druvsorterna. Inom vita viner odlas företrädesvis sauvignon blanc och sémillon samt mindre mängder muscadelle. Av dessa sorter framställs både torra viner och (i Sauternes och Barsac) sötare viner med botrytis (ädelröta).
Hur olika druvsorter kombineras är givetvis ingen slump och har mycket lite med tradition att göra. I stället är det jordmånerna på den vänstra och högra stranden som påverkar vinerna. Médoc består huvudsakligen av kiseljord i en gammal flodbädd och av karg morän som finns kvar sedan istiden. Märgel, kalk och kisel definierar jorden och luckra stenskikt sörjer för en effektiv avrinning. Sammansättningen passar druvsorten cabernet sauvignon-druvan som inte gillar alltför blöta jordar. Eftersom druvsorten mognar sent, och ibland inte tillräckligt, i Bordeaux finns det ingen vingård som satsar uteslutande på cabernet sauvignon. Ett bra komplement är den tidiga merlotdruvan som bidrar med köttighet och aromrikedom liksom petit verdot som bidrar med färg och tanniner.
Rive Droite med de viktigaste områdena Saint-Émilion och Pomerol ligger långt från Atlanten och dessutom högre upp, vilket påverkar vegetationen. I de två intilliggande toppappellationerna finns fem olika jordmåner och därmed även olika vegetation. På platån är det främst kalkstensjordar med lerkalk och sandig lerjord. Området Côtes har ungefär samma förutsättningar, men en annan lutning och riktning. I Graves består jordarna av kisel och makadam, i Sables dominerar marskmark med inslag av makadam. Merlot odlas till övervägande del med 60 % och på andra plats kommer cabernet franc, medan cabernet sauvignon har en underordnad roll. Det femte området Pomerol upptas till 80 % av merlot. Här är det främst sand- och kiseljordar med mellanskikt av lera och järn. Det senare kallas Crasse de fer och kan urskiljas i smaken på de bästa Pomerolvinerna.
GLANS, GLORIA OCH VARDAG
Om man skulle låta bordeaux stå som sinnebilden för franska viner är man ganska rätt ute. Kvalitetsmässigt kan Bourgogne förvisso konkurrera, men knappast sett till volym eller vardagsnärvaro. Inget annat vin är lika tätt förknippat med Frankrike som bordeaux. Det beror till stor del på alla förstklassiga vingårdar där man bedriver traditionell odling och sedan århundraden stärkt områdets status. En del av den berömmelse och stjärnglans som tillkom dem speglade av sig på hela regionen. Andra länder och andra franska regioner bjuder hård konkurrens, men fortfarande produceras några av världens mest förnämliga viner i Bordeaux.
Givetvis finns det också tusentals producenter av standardviner som lever i en helt annan verklighet. Bordeauxviner säljer inte längre bara på namnet som de gjorde för några årtionden sedan. De inhemska konsumenternas beteende har förändrats och konkurrensen har ökat både nationellt och internationellt. I en stor region som Bordeaux kan det vara extra svårt att göra sig ett namn och hitta sina köpare. Men även på bredden hittar man sätt att hantera den internationella konkurrensen och producera hög kvalitet. Trots allt är det många som tilltalas av Bordeaux-stilen med dess blandning av cabernet och merlot, mineralitet och finess, typisk salighet samt djup och komplexitet.
Inga kommentarer