Sommaren fortsätter med efterlängtad sol och värme. I parker och på uteserveringar samlas glada människor som vill njuta av solen. Hemma dukar vi upp våra måltider på terrassen och bjuder in vännerna att äta tillsammans med oss. Vad passar bättre en ljuv sommardag än ett svalkande rosé med en lätt pärlande struktur och en laxrosa färg som skiftar vackert i solen. Just rosévin förknippas mer än något annat vin med sommaren. Det förenar också det bästa av två världar – rödvinets fruktighet och vitvinets friskhet.
I teorin finns det många olika sätt att framställa rosévin. Ett enkelt sätt är att tillsätta några procent rödvin till ett vitt vin. Den typen av vin produceras till exempel i Tyskland under namnet Rotlinge. Det är dock inte roséviner i ordets rätta bemärkelse, lika lite som vita viner som fått jäsa så länge med rödtonade skal att juicen blivit lätt orangefärgad. Inom EU får endast vin från rödvinsdruvor betecknas som rosé – med två undantag. När det gäller Champagne är det tillåtet att blanda Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier till en rosécuvée. Detsamma gäller för det torra, syrliga rosévinet Cvicek som framställs i Slovenien enligt gamla traditioner.
Två huvudsakliga tekniker används för att få fram rosévinets charmerade röda toner. En vanlig metod är att rödvinsdruvor pressas på samma sätt som vitvinsdruvor. Det innebär att den vita juicen från rödvinsdruvorna tillåts ha kontakt med skalen under en kort period. Under den tiden frigörs färgpigmenten som ger vinet dess färg. En annan metod är den franska Saignéemetoden (blödning på svenska). Blödning används av vinmakare som vill koncentrera smaken och texturen i ett rött vin och samtidigt framställa ett rosévin. Det innebär att en del av den självrunna juicen från blå druvor dras av och får jäsa till ett svagt färgat rosé. Rosévin med en mycket kort maceration, där bara en aning färg från skalet kolorerar musten, kallas i Frankrike för Vin gris och i Tyskland för Weißherbst.
Frankrike är världens största roséproducent och Provence är den region som är mest känd för sina roséviner.Traditionen att framställa rosé sträcker sig flera hundra år tillbaka i tiden och det finns områden där dessa viner står högre i kurs än både röda och vita. Ett av världens mest berömda roséviner är Tavel från den sydfranska orten med samma namn. Här i södra Rhônedalen har man framställt vin sedan romartiden. Ortens berömda rosé har sitt ursprung i 1600-talet och finns idag på vinmenyerna hos flera av världens bästa restauranger. Den region som är mest känd för rosé är utan tvekan Provence. Under sjuttio- och åttiotalet blev de ljust, laxfärgade Provencevinerna i konformade flaskor en riktig exportsuccé. Detsamma gäller Bardolino från Gardasjön. I båda fallen var det främst tyska semesterresenärer som tog med sig vin hem från semestern för att kunna återuppliva känslan med ett glas rosé hemma på den egna terrassen. Både Provence och Bardolino står för en lättsam roséstil där saftiga bäraromer möter friska mineraltoner.
Färgen på rosévin kan sträcka sig från intensivt mörkrosa till ljust laxrosa, men intensiteten säger inte mycket om aromkaraktären. Den sitter som bekant inte i druvskalen utan beror på valet av druvsorter. I Provence och Sydfrankrike används företrädesvis Grenache, Cinsault och Syrah. Vid Gardasjön är det framförallt Corvina och Rondinella, dvs. samma druvor om används för röda Valpolicella. I Kalifornien framställs blekrosa viner med en viss restsötma, så kallade Blush wines, av den annars mörka Zinfandeldruvan. I Chile används företrädesvis Cabernet och Carmenère. Även i Tyskland produceras en del rosévin av druvsorten Spätburgunder vars friska jordgubbs- och hallonaromer gör den idealisk för rosé. Blush eller Pink, Vin gris eller Weißherbst är alla härligt friska viner med en lättsam karaktär. Bara att korka upp och börja njuta av sommaren!
Text av Christoph Raffelt
Inga kommentarer