Europas vinproducerande länder brukar kallas Gamla Världen eftersom vinodling och vinmakning här är flera tusen år gammalt. Från ursprunget långt österut vid Eufrat och Tigris, Kaukasus och berget Ararat togs sedan konsten vidare med framförallt de seglande handelsmännen på Medelhavet, Fenicierna, västerut. Vinet spreds till Egypten och vidare till Grekland och grekerna i sin tur tog med sig sticklingar och vinmakningskonsten till Italien. Romarna förde sedan konsten vidare till Tyskland, Frankrike och Spanien. Långt därefter etablerades vingårdar i Syd- och Nordamerika genom de spanska erövrarna på 1500-talet. Australien, Nya Zeeland och Sydafrika blev också koloniserade av Européer. Med på dessa färder och erövringar fanns missionärer som behövde vin till nattvarden, för att omvända urbefolkningen till sin religion. Eftersom inga vilda vinrankor fanns (utom i östra Nordamerika), planterades vingårdar med medhavda sticklingar av europeiska sorter.
I Europa bygger vinlagen på skyddade ursprung så kallade appellationer. Inom dessa ursprung, som är avgränsade områden, råder även regler som gäller vilken druva som får odlas, maximalt skördeuttag, den minimala alkoholhalten med flera. Vinerna ska dessutom analyseras och provas blint av en panel bestående av producerande odlare och vinmakare inom området. I Nya Världens vinländer är dock vinodling och vinmakning inte lika strikt. Visserligen är regioner indelade i mindre distrikt men reglerna är inte lika rigorösa. Vingårdar och arbetskraft är generellt billigare än i Europa. Årgångarna är också allmänt sett jämnare om vi räknar bort klimatförändringarna som nu ställer till det en hel del både i Europa och Nya Världen. Dessutom sker vingårdsarbete och skörd ungefär sex månader före i södra hemisfären i jämförelse med norra.
På grund av ovan nämnda orsaker kan vinproducenter i Europa skörda och tillverka viner två istället för en gång om året, genom att producera en skörd även i Nya Världen. Och i Nya Världen på ett generellt sätt enklare och billigare vis än i Europa. Ett urval av dessa producenter är Miguel Torres från spanska Katalonien med vingårdar även i Rioja och Priorat, som investerat i vingårdar i Chile och även tillverkar viner från dessa rankor. Torres lär ha uttryckt att Chile är ett paradis för vinodlare och vinmakare i och med att landet är lusfritt, har många soltimmar, vattentillgång för bevattning från Andernas smältvatten samt höga altituder där temperaturen sänks betydligt nattetid. Att temperaturen sjunker väsentligt nattetid i varma och soliga områden är viktigt då druvorna kan få en lång mognadsprocess samt bevara frukt och syra. En annan vinproducent, O. Fournier, med vineri i spanska Ribera del Duero, har planterat vingårdar och byggt ett spektakulärt vineri i Mendoza, Argentina. Francois Lurton från Bordeaux i Frankrike (uppvuxen på faderns Château La Louvière) är ett annat exempel på vinproducent som etablerat sig i Argentina. Efter många år som flying winemaker runt hela världen tillsammans med brodern Jaques har han gått sin egen väg och startat vineri i bland annat Chile och Spanien.
Ovanstående vinmakande herrar har satt igång vintillverkning i en helt annan stil än den dåvarande, traditionellt rådande stilen, i det nya landet. På grund av ekonomi, kunskap och utrustning i till exempel Sydamerika förstår man att dessa investerande producenter har gjort mycket för vinets utveckling där.
FLYING WINEMAKER
Ett begrepp som inte betyder att vinmakaren befinner sig på ett flygplan och tillverkar vin utan termen instiftades av vinhandlaren Tony Laithwaite då ett gäng vinmakare från Australien hyrdes in på 1980-talet för att skörda en årgång i Frankrike. Idén var att dessa unga vinmakare skulle tillverka bra viner på vinkooperativ som handhar enkla druvor med höga skördeuttag, genom vingårdsarbete på australiskt vis samt teknologisk expertis. Konceptet blev en succé och spred sig runtom världens vinländer. (Dock i och med nya generationer, vilka utbildar sig till oenologer på hög nivå kanske behovet av dessa flying winemakers minskar i framtiden.)
Under denna tid ansåg man att Australiens vinodlare och vinmakare hade betydligt större kunskap och teknologisk expertis än desamma i Europa, eftersom de dessutom redan då skördat och tillverkat vin på norra halvklotet efter att ha producerat sin egen årgång på hemmaplan. Och genom att hyra in dessa kunniga oenologer kunde ett kooperativ alternativt liten vinproducent lära mycket av deras kunskaper.
Dessa inhyrda oenologer förekommer framförallt i områden där enkla, lokala och billiga druvsorter förekommer för att öka potentialen att tillverka bra kvalitativt vin av dessa. Vanligt förekommande områden framförallt, är italienska Puglia och Sicilia, södra Frankrike, östra Europa och Sydamerika.
Michel Rolland från Bordeaux är en välkänd vinkonsult/flying winemaker som reser jorden runt och hjälper vinerier att tillverka vin samt influera till en fruktdriven och ekfatsdominerande vinstil. Även om oenologer som Rolland hjälper till att framdriva rena och kvalitativa viner av ofta lokala druvsorter så kanske den lokala och regionala vinstilen kan gå förlorad. På senare tid har många viner från både Europa och Nya Världens vinländer tillverkats i en mer likriktad och modern eller internationell stil. På gott och ont.
Men nya generationer i både norra och södra hemisfären börjar om från början och söker gamla, ibland övergivna, vingårdar med lokala, ibland bortglömda, druvsorter för att tillverka så genuina och traditionella viner som möjligt, som speglar landet eller regionen. Ofta används idag av dessa oenologer dessutom ursprungliga metoder i vingården, såsom att använda djur istället för maskiner, samt avstå kemikaliesprayning. Även så i vineriet, där amforor och stora gamla ekfat istället för ståltankar och nya ekfat används. Dessa vinodlare och vinmakare brukar dessutom odla och tillverka vinet med så liten intervention som möjligt.
Ricardo Cotarella, med familjevineriet Falesco i Italien, är en annan världsberömd konsult som också brukar kallas flying winemaker, även om han mest hjälper vinerier i hemlandet. Han konsultar både högkvalitativa vinerier likväl som enklare. Kritiker menar att Cotarella driver fram en internationell eller modern stil som suddar ut regionaliteten (jämför M. Rolland) men faktum är att de flesta är överens om att han utvecklat kvaliteten på många italienska välkända viner.
SLUTLEDNING
Det fantastiska med konsulter och flying winemakers är att de utvecklar kvaliteten framförallt i områden där annars viner skulle förbli obuteljerade (så kallat bulkvin) utan kvalitativa odlings- och framställningsmetoder. Det negativa dock med dessa är att ursprungskaraktären på vinerna kan gå förlorad när stilen blir mer internationell eller modern.
Text av Susanne Berglund Krantz
Inga kommentarer